Neeltje van Welgelegen
Född: 2004 i Holland
e: Monte 378
u: Jeltje fan Tjessingawei
 
Vi älskar vackra saker och då måste man bara ha frieser för vackrare varelse finns inte. Neeltje är ett vackert friesersto som mäter 165 cm i mkh och hon är den mest vänliga individ vi träffat. Hon är grundutbildad i dressyr och vi använder henne för ridning.

Frieserhästen tillhör en av de äldsta varmblodsraserna i Europa. Rasen har sitt ursprung i provinsen Friesland i Nederländerna och Nordtyskland. Frieserhästar finns omnämnda redan i skrifter från romartiden, d.v.s. tiden strax före och efter Kristi födelse. Romarna uppskattade frieserhästen, bl a för dess intelligens och styrka.

Under medeltiden var Friesland känt för sin avel av en stor och tung stridshäst som kunde bära upp en riddare med full utrustning under strid. Under medeltidens korståg blandades frieserhästen med arabiskt blod, men behöll trots detta sin karaktäristiska elegans, tyngd och kraft. På frieserhästens nosrygg kan man emellertid än i dag spåra det arabiska inflytandet. Vid den här tiden kunde frieserhästen ha flera olika färger.

Under 1500- och 1600-talen förädlades rasen genom inkorsning med spanska hästar. Det var under den här tiden vanligt att adeln och hoven i Europa korsade inhemska raser med hästar av spanskt blod för att förädla den egna rasen. Karl X Gustaf lät kring mitten av 1600-talet importera ett tiotal frieserhingstar till Ottenby Kungsgård på Öland, i syfte att förbättra den svenska kavallerihästen. Det finns för övrigt en känd målning av Karl X Gustaf sittande på en ståtlig frieserhingst.

Under det åttioåriga kriget 1568-1648 mellan Nederländerna och Spanien, förde spanjorerna med sig andaluciska hingstar som korsades med friesiska ston. Flera berömda stuterier och furstehov hade frieserhästar som paradhästar och för representation. Frieserhästarna beskrivs ofta vid den här tiden som "dansande" hästar på grund av sina speciella travrörelser. Vid 1800-talets början skedde en avgörande förändring av stridshästens utveckling av militära skäl. Hästen skulle nu vara lättare och snabbare än tidigare. Detta innebar att många av de äldre hästraserna försvann, men av olika skäl överlevde några av de barocka hästraserna som kladruber, lipizzaner, andalucier, lucitano och frieser. Det gemensamma spanska blodet innebär att dessa raser är besläktade med varandra. Frieserhästen användes under hela 1800-talet och in på 1900-talet som jordbrukshäst men hade hård konkurrens från bl. andra oldenburgare och ardennerhästar. Frieserhästen var nära att dö ut.

Många Friesländare var ytterst oroade över denna utveckling och man enades om att bilda en stambok för den friesiska aveln, med syfte att rädda rasen. Den 1 maj 1879 grundades FPS - "het Friesch Paarden Stamboek" och ett noggrant och långsiktigt avelsarbete påbörjades. Det är idag Hollands äldsta stambok. Men trots detta fanns det 1913 endast tre stamboksförda avelshingstar. Avelsmålet vid den här tiden var just att få fram en stor och kraftig häst som kunde användas inom jordbruket.

Under mellankrigstiden återhämtade sig rasen för att på 1960-talet åter hamna i en djup kris. Jordbrukets rationalisering med bl a införandet av traktorer hade gjort frieserhästen onödig som arbetshäst inom det nederländska jordbruket. 1965 fanns endast 500 ston införda i stamboken! Tack vare ett ökat välstånd och mera fritid fick ändå frieserhästen en ny chans. Genom sin höga intelligens, följsamhet och mångsidighet samt, inte minst, genom sin yttre skönhet blev nu rasen mycket uppskattad som fritidshäst. Den är ytterst lämpad som körhäst och är också en underbar dressyrhäst. Frieserhästen börjar bli allt vanligare på tävlingsbanor runt om i världen, där den också skördar stora framgångar. Den används också, framförallt i Tyskland och USA, som showhäst i olika sammanhang eftersom den är vacker och lättlärd. Du har kanske sett frieserhästar på cirkus någon gång. T ex har Diana Rhodin sex frieserhingstar som hon visar både i frihetsdressyr och under sadel i den högre skolan.

Idag finns det närmare 30.000 frieserhästar, med stor spridning över hela världen. På gott och ont har rasen blivit mycket populär i USA, på gott därför att intresset, aveln och förståelsen för frieserhästen ökat, på ont därför att amerikanarna driver upp priserna på bra frieserhästar. Avelsarbetet styrs idag nästan helt av FPS i Nederländerna. Hittills oerhört framgångsrikt - frieserhästen dansar igen!